Hur bör vi äta för att minimera upptaget av Tungmetaller?

Tungmetaller är naturligt förekommande element som har en hög atomvikt och en densitet som är minst 5 gånger större än vatten. Vi hittar tungmetaller i industriella, jordbruks och medicinska användningsområden, vilket har lett till dess breda spridning i miljön. Detta väcker stor oro över dess effekter på människors hälsa och miljön. Tungmetallernas toxicitet beror på flera faktorer inklusive dos, exponeringsväg samt ålder, kön, genetik och näringsstatus för oss exponerade. De tungmetaller med högst toxicitet är arsenik, kadmium, krom, bly och kvicksilver. Dessa tungmetaller är kända för att inducera flera organskador och är även cancerframkallande, även vid lägre exponeringsnivåer enligt U.S.As Environmental Protection Agency och International Agency for Cancer Research.

Hur ska vi äta?

Det handlar inte så mycket om vad du äter, utan det handlar om vad du absorberar. Upptaget av toxiska tungmetaller från animalisk föda till mänskliga tarmceller är högre än från vegetabiliska källor. Så du kan vara vegetarian med några av de lägsta koncentrationerna av bly i ditt blod, trots höga koncentrationer i kosten.

En studie på bly, kadmium och kvicksilver

En ändring i kosten gjordes från en "vanlig" kost med kött, kyckling, ägg, mejeriprodukter mm till en kost med stora mängder råa grönsaker, frukt och obearbetade livsmedel. Studien visade att efter ett hårprov före och efter kost ändringen fick de stora minskningar av tungmetaller, tex. en minskning på blynivån med 50%! Och detta hände efter enbart 3 månader.

Hur vet vi att det inte var en tillfällighet? De som var med i studien gick sedan tillbaka till sin "vanliga" kost med animaliska produkter och deras kvicksilver-, kadmium- och blynivåer gick tillbaka till nivåerna där de var tidigare.

Nedgången i kvicksilver är lätt att förklara, förmodligen på grund av den drastiska minskningen i fiskförbrukningen. Men också förändrad diet, med mer växter vilket resulterar i mindre absorption av bly i kroppen i första hand, då upptaget av toxiska tungmetaller från animalisk föda till mänskliga tarmceller är högre än från vegetabiliska källor.

Något att tänka på :)

GRATIS MINIKURS

Har du gått min gratis minikurs om att läka kroppen naturligt? Är du redo att få kunskaper om vad för kost du bör konsumera för en daglig läkning av kroppen? Denna minikurs visar dig vad du behöver veta. Klicka här för att anmäla dig gratis.

Kram!

Referenser:

Dórea JG. Vegetarian diets and exposure to organochlorine pollutants, lead, and mercury. Am J Clin Nutr. 2004;80(1):237-8.

Püssa T. Toxicological issues associated with production and processing of meat. Meat Sci. 2013;95(4):844-53.

Peraz MA, Ayala-fierro F, Barber DS, Casarez E, Rael LT. Effects of micronutrients on metal toxicity. Environ Health Perspect. 1998;106 Suppl 1:203-16.

Vahter M, Johansson G, Akesson A, Rahnster B. Faecal elimination of lead and cadmium in subjects on a mixed and a lactovegetarian diet. Food Chem Toxicol. 1992;30(4):281-7.

Ros C, Mwanri L. Lead exposure, interactions and toxicity: food for thought. Asia Pac J Clin Nutr. 2003;12(4):388-95.

Srikumar TS, Johansson GK, Ockerman PA, Gustafsson JA, Akesson B. Trace element status in healthy subjects switching from a mixed to a lactovegetarian diet for 12 mo. Am J Clin Nutr. 1992;55(4):885-90.

Campbell C, Osterhoudt KC. Prevention of childhood lead poisoning. Curr Opin Pediatr. 2000;12(5):428-37.

Srikumar TS, Källgård B, Ockerman PA, Akesson B. The effects of a 2-year switch from a mixed to a lactovegetarian diet on trace element status in hypertensive subjects. Eur J Clin Nutr. 1992;46(9):661-9.

Sapkota AR, Lefferts LY, Mckenzie S, Walker P. What do we feed to food-production animals? A review of animal feed ingredients and their potential impacts on human health. Environ Health Perspect. 2007;115(5):663-70.

Chunhabundit R, Srianujata S, Bunyaratvej A, Kongkachuichai R, Satayavivad J, Kaojarern S. Cadmium bioavailability from vegetable and animal-based foods assessed with in vitro digestion/caco-2 cell model. J Med Assoc Thai. 2011;94(2):164-71.